Vi fortsatte med World of Darkness i går, med samma laguppställning som förra veckan plus Marie2s Tess (changeling, smygig). Eftersom John har bemödat sig att skriva en egen sammanfattning så postar jag bara den rakt av:
Vi hade fått ut kvinnan (eller bitchen?) till bilen och ingen på klubben verkade förstå vad som hänt. Gud jag är en sådan fantastisk dansare. Disco for the masses! Men vad skulle vi göra nu? Att ta med henne till kontoret verkade fullständigt idiotiskt. Någon i gruppen sa att hundarna kunde lukta sig till vart hon var. Vi ville ju inte bli belägrade på kontoret av ett packe varulvar. Tänk tänk tänk!
Jag ringde Josh, eller DJ Psychoflow som han kallar sig just nu och insinuerade nått om en akut sex orgie som behövdes genomföras ikväll, gärna på något lite avskilt ställe. Han ställde upp som alltid och efter lite planlöst körande i en timme kunde vi plocka upp nycklarna till en lokal från Josh.
Vi körde dit och funderade på hur vi skulle hantera kvinnan. Hon är farlig, dödligt farlig. Hon har sett oss. Vad fasen gör vi? Hungern efter blod och våld från kamraterna i bilen nästan överväldigade mig men jag slickade bara i mig i kanterna. Hehe. Men det är nått mysko med Morgan, han verkar inte ha riktigt samma känslor kring dödandet som den andra vampyren. Det finns något annat där med. Något nästan grymmare, kallare.
Kvinnan beordrades att sitta på en stol och sen förhörde vi henne men jag vet inte om hon sa så mycket matnyttigt. Orkade inte riktigt lyssna. Verkar som vampyrerna och varulvarna försöker döda varandra i olika fraktioner. Who cares?
Jag kände att det kunde bli jobbigt när förhöret var över, det bubblade våld och död under ytan. Trixade lite och berättade en historia från cirkusvärlden för alla om hur man kan komma över sina meningsskiljaktigheter fast man är olika. Kvinnan förstod och de andra med tror jag. Hon fick skjuts till skogen och vi skildes åt som vänner. Hon var inte arg på oss, vi ville ju egentligen inte något ont.
Dråsade i säng sent sent på natten efter att jag skrämt slag på en vacker ung man, slickade i mig hans rädsla och smärta. Underbart.
Vaknade kl 09.00 i kaos! Någon chef från företaget hade kommit på besök. Tydligen hade vi missat att vi hade möte nu. Massa tjafs om tidrapporter och annat som jag inte orkade lyssna på. Vampyrerna saknades förstås. Försökte väcka Boris som sov på kontoret inne på toaletten men han vakande inte. Lackade ur lite och spolade kallvatten på honom. Inte bara jag som skall få en kalldusch när jag vaknar. Drog tillbaka till mötet men kunde inte fokusera alls på att lära mig de olika byråkratiska procedurerna. Chefen sög alla känslor ur luften, blev som ett vakuum och jag fick ont i huvudet och sket i allt. Han gick tillslut. Tack. Gick och la mig och sov vidare.
När Boris vaknade så sa berättade jag vad som hänt och förklarade att han fick sköta det byråkratiska åt mig. Jag tror han går att lita på. Men han var mer upphetsad över det faktum att det blivit någon skit med verkligheten nu igen. Känns som hela världen är en tunn hinna för mig jämt. Det är nära till de andra världarna, drömmarna, känslorna, lusten. Men tydligen har vår gamla värld börjat tränga tillbaka, vi har våra namn igen, våra akter är inte bara ytterligare lögner staplade på hög utan innehåller nu våra gamla liv. Ha ha ha… Mitt liv är borta, jag är inte längre jag, kommer aldrig bli.
Boris upphetsad över att ha sina pengar igen, att få sin bil. Så naivt.
Lokala polisen ringde. Några fascister i skogen som runkar vapenolja och hatar regeringen har släppt en video från morden vi utredde. Man kan tydligt se det är vampyrer och varulvar om man vet vad man ska titta efter. Problem. Erich och Ralph fixade med datorerna. Funderade på att hjälpa till men de verkade klara det bra själva. De stoppade filmen så gott de kunde och vi körde det även via de officiella kanalerna. ISP:n bör ha tagit ner servern snart. Ralph helt sne när han var klar, som om han var speedad och hade ett stroboskop i hjärnan. Det försvann efter en stund, men rätt kul se hur han inte riktigt fick ihop allt i början.
Vi vart tydligen tvungna att åka ut till skogen och extremisterna, SWAT team på väg in, förhandlingarna låsta, varulvar på hämndjakt. Världen är galen. Varför håller vi på med detta? Vi hoppar in i bilen och kör i 1000 mph dit, eller nåt ditåt. Sitter bak och lutar mig mot rutan, min andedräkt skapar ett mönster på rutan som försvinner lika fort. Är det jag eller glaset som andas? Dax att det här snart får ett slut. Behöver stabilitet.
Väl framme är det blåljus och hagelgevär överallt. Träden är höga som hus och månen känns illavarslande ljus. Någon säger att SWAT teamet är på väg in straxt. De kommer bli shootout! Fan trött på dödandet. Det här måste sluta nu. Tydligen är varulvarna i närheten, ute efter blodig, slamsig köttslig hämnd. Försöker göra min röst hörd och tala förstånd med någon men ingen lyssnar. Tröttnar och klär av mig skalet men skyddar ändå människorna från galenskap. De ser mig som jag är men ändå inte, de vågar inte röra mig, vågar inte stoppa mig. Går in mot barrikaden och klättrar in. Måste hitta ledaren och be honom samla alla så jag kan förklara att det inte finns någon konspiration (HA HA HA HA!), att livet är fyllt med bättre saker än det här. Att de bör följa sina drömmar och inte sina förvridna föreställningar. Ja, så får det bli, jag tror jag vet vad jag ska säga…
Efter detta epos vet jag inte riktigt hur jag ska kommentera det hela... så jag låter Freddie göra det:
No comments:
Post a Comment