Saturday, June 27, 2009

WOD 24 juni 2009, tagning 2

Här kommer Boris' syn på saken:

Med Hunden väl packeterad i bilen begav vi oss ifrån baren. Märkliga djur det där. Aningen förvånad blev jag dock av vår egen Hunds oförmåga till att ta strid. En sådan förnedring att bli inslängd i väggen. Visserligen var Hunden vi slogs mot en utormodentlig motståndare. Men långsam. Alltför långsam. Som att slåss mot en trött gammal gubbe. Ingen egentlig utmaning. Morgan däremot. En tillgång. En verklig tillgång. Måste se till att utnyttja honom på rätt sätt bara.

Clownen hade någon bögkompis som fixade en helt OK lokal åt oss för att få fram de verkliga detaljerna. Han kanske kan tillföra något trots allt. Morgan igen. Stark. Farlig. Fick den stora Hunden att bli en liten foglig valp. Mycket effektivt.

Note to self: Se till att aldrig titta Morgan i ögonen. Någonsin.

Intressanta detaljer dök upp. Minst sagt. Det är någon liten slinka som tror att det är OK att hyra in Hundar för att ha kål på konkurrensen. Smart. Men inte smart nog. Det är nog dags att ta kontakt med Prinsen trots allt. Får bara se till att inte tala om gruppen. Och så finns det tydligen en flock med Hundar som kallar sig Architects of Steel. Löjligt. Men får se till att de alla är kopplade innan vi träffar dem.

Note to self: Även hundar ser olika ut. Trodde bara det var vi.

Vi släppte av hunden i skogen. Det var det rätta. Jo det var det, jag är helt säker. Det ger oss mer tid att förbereda oss. Jo, det var det rätta att göra. Jag är helt säker. Säker. Konstig historia det där med cirkusen. Gruppen. Coteriet? Knappast. Gruppen blir bra. Den har oväntade synergier. Måste gå att utnyttja på något sätt. Går alltid att utnyttja på något sätt.

Drack lite innan jag la mig. Svagt. Får hitta något bättre imorgon.

Note to self: Fixa silverkulor.

Vaknar. Hungring som vanligt. Blöt? Luktar som en våt trasa. Vad fan är det här? Har någon pissat på mig när jag sov? Nej. Verkar vara vanligt vatten. Läcker kranen? Nej. Får ta reda på vem som jävlats med mig. Revenge is best served cold, with a side of pain.
Note to self: Ordna en riktig kista igen. Den här skiten går ju inte sova i.

Bögclownen vill att jag ska ta hand om hans papper. Grattis. Jag sa inget men han verkade nöjd i alla fall. Vilka jävla papper? Erich säger att våra riktiga jag börjar återvända. Kan vara värt att lyssna på den där. Fastän att han är ett freak. Mer än jag det vill säga. Sa han att han och Hunden varit inne i datorn? Vad fan är det för skit?

Note to self: Ordna hit bilen. Det är för fan förnedrande att köra runt i skiten vi gör nu.

Nu börjar det hända intressant skit. Någon galen vit makt kille råkade överleva det som hände i knarkarkvarten. En sån jävla tur killen har. Jaja. Han lär ha så många efter sig nu att han ska vara glad om han hinner skita innan han dör. Vi kopplas in på fallet. Känns ovant att vara på den här sidan lagen. Ovant men intressant.

Vi kommer fram till gården. Fick i alla fall använda blyfoten på vägen hit. Längtar tills mina egna 500 hästar är under foten. Jävla slö skitbil det där. Ska fan krascha den nästa gång av ren princip. Skitbil. Stiger ur biljäveln. En sån känsla. Luften är fylld av ångest. 100 adrenalinkåta snutar med vapenfett pulserande ur samtliga kroppsöppningar. Deras gestalter lyser i mörkret. Ser ut som ett helt jävla nöjesfält. Time to go for a ride.

Clownfreaken hoppar över grinden. Så han hade lite kulor i alla fall? Hm. Det var som fan. Kanske får omvärdera. Om han överlever.

Vår egen Mr Tinfoilhat påstår att han hör en mobil i skogen. Vad fan är det för skit? Man har ju hört en del. Men det tar fan priset. Jaja. Han har i alla fall gjort något vettigt den här veckan. Synd att man inte kan lämna honom att dö. Men clownen har en poäng. Bättre att hålla ihop. Så måste det vara. Ja så är det. Det är jag säker på. Helt säker.

Mörkret sänker sig ytterligare över skogen. Hmm. Måste kolla upp det där. Kan det vara Freak nr 2 som gör det? Där. Ser något svagt. En skepnad bakom ett av träden. Ser honom. Han ser mig. Han tittar åt sidan. Blodet pulserar i mina ådror. När han vänder sig om står jag bredvid honom. Han sjunker ner i marken. Smart drag. Bara inte smart nog. Ryggar instinktivt tillbaks med huvdet strax innan knytnäven placeras över mitt ansikte. Huvudet slängs bakåt. Ingen fara. Skråma. Innan min blick faller över honom känner jag hans blodvittring. En Frände. Kunde varit en trevlig bekantskap om han inte valt att slå först. Innan han hunnit dra tillbaka handen är mynningen på min pipa placerad mot hans panna.

Dags att reducera snubbens IQ till 0... And squeeeezzze...


Och apropå att förhöra folk i lagerlokaler:

Thursday, June 25, 2009

WOD 24 juni 2009

Vi fortsatte med World of Darkness i går, med samma laguppställning som förra veckan plus Marie2s Tess (changeling, smygig). Eftersom John har bemödat sig att skriva en egen sammanfattning så postar jag bara den rakt av:




Vi hade fått ut kvinnan (eller bitchen?) till bilen och ingen på klubben verkade förstå vad som hänt. Gud jag är en sådan fantastisk dansare. Disco for the masses! Men vad skulle vi göra nu? Att ta med henne till kontoret verkade fullständigt idiotiskt. Någon i gruppen sa att hundarna kunde lukta sig till vart hon var. Vi ville ju inte bli belägrade på kontoret av ett packe varulvar. Tänk tänk tänk!

Jag ringde Josh, eller DJ Psychoflow som han kallar sig just nu och insinuerade nått om en akut sex orgie som behövdes genomföras ikväll, gärna på något lite avskilt ställe. Han ställde upp som alltid och efter lite planlöst körande i en timme kunde vi plocka upp nycklarna till en lokal från Josh.

Vi körde dit och funderade på hur vi skulle hantera kvinnan. Hon är farlig, dödligt farlig. Hon har sett oss. Vad fasen gör vi? Hungern efter blod och våld från kamraterna i bilen nästan överväldigade mig men jag slickade bara i mig i kanterna. Hehe. Men det är nått mysko med Morgan, han verkar inte ha riktigt samma känslor kring dödandet som den andra vampyren. Det finns något annat där med. Något nästan grymmare, kallare.

Kvinnan beordrades att sitta på en stol och sen förhörde vi henne men jag vet inte om hon sa så mycket matnyttigt. Orkade inte riktigt lyssna. Verkar som vampyrerna och varulvarna försöker döda varandra i olika fraktioner. Who cares?

Jag kände att det kunde bli jobbigt när förhöret var över, det bubblade våld och död under ytan. Trixade lite och berättade en historia från cirkusvärlden för alla om hur man kan komma över sina meningsskiljaktigheter fast man är olika. Kvinnan förstod och de andra med tror jag. Hon fick skjuts till skogen och vi skildes åt som vänner. Hon var inte arg på oss, vi ville ju egentligen inte något ont.

Dråsade i säng sent sent på natten efter att jag skrämt slag på en vacker ung man, slickade i mig hans rädsla och smärta. Underbart.

Vaknade kl 09.00 i kaos! Någon chef från företaget hade kommit på besök. Tydligen hade vi missat att vi hade möte nu. Massa tjafs om tidrapporter och annat som jag inte orkade lyssna på. Vampyrerna saknades förstås. Försökte väcka Boris som sov på kontoret inne på toaletten men han vakande inte. Lackade ur lite och spolade kallvatten på honom. Inte bara jag som skall få en kalldusch när jag vaknar. Drog tillbaka till mötet men kunde inte fokusera alls på att lära mig de olika byråkratiska procedurerna. Chefen sög alla känslor ur luften, blev som ett vakuum och jag fick ont i huvudet och sket i allt. Han gick tillslut. Tack. Gick och la mig och sov vidare.

När Boris vaknade så sa berättade jag vad som hänt och förklarade att han fick sköta det byråkratiska åt mig. Jag tror han går att lita på. Men han var mer upphetsad över det faktum att det blivit någon skit med verkligheten nu igen. Känns som hela världen är en tunn hinna för mig jämt. Det är nära till de andra världarna, drömmarna, känslorna, lusten. Men tydligen har vår gamla värld börjat tränga tillbaka, vi har våra namn igen, våra akter är inte bara ytterligare lögner staplade på hög utan innehåller nu våra gamla liv. Ha ha ha… Mitt liv är borta, jag är inte längre jag, kommer aldrig bli.

Boris upphetsad över att ha sina pengar igen, att få sin bil. Så naivt.

Lokala polisen ringde. Några fascister i skogen som runkar vapenolja och hatar regeringen har släppt en video från morden vi utredde. Man kan tydligt se det är vampyrer och varulvar om man vet vad man ska titta efter. Problem. Erich och Ralph fixade med datorerna. Funderade på att hjälpa till men de verkade klara det bra själva. De stoppade filmen så gott de kunde och vi körde det även via de officiella kanalerna. ISP:n bör ha tagit ner servern snart. Ralph helt sne när han var klar, som om han var speedad och hade ett stroboskop i hjärnan. Det försvann efter en stund, men rätt kul se hur han inte riktigt fick ihop allt i början.

Vi vart tydligen tvungna att åka ut till skogen och extremisterna, SWAT team på väg in, förhandlingarna låsta, varulvar på hämndjakt. Världen är galen. Varför håller vi på med detta? Vi hoppar in i bilen och kör i 1000 mph dit, eller nåt ditåt. Sitter bak och lutar mig mot rutan, min andedräkt skapar ett mönster på rutan som försvinner lika fort. Är det jag eller glaset som andas? Dax att det här snart får ett slut. Behöver stabilitet.

Väl framme är det blåljus och hagelgevär överallt. Träden är höga som hus och månen känns illavarslande ljus. Någon säger att SWAT teamet är på väg in straxt. De kommer bli shootout! Fan trött på dödandet. Det här måste sluta nu. Tydligen är varulvarna i närheten, ute efter blodig, slamsig köttslig hämnd. Försöker göra min röst hörd och tala förstånd med någon men ingen lyssnar. Tröttnar och klär av mig skalet men skyddar ändå människorna från galenskap. De ser mig som jag är men ändå inte, de vågar inte röra mig, vågar inte stoppa mig. Går in mot barrikaden och klättrar in. Måste hitta ledaren och be honom samla alla så jag kan förklara att det inte finns någon konspiration (HA HA HA HA!), att livet är fyllt med bättre saker än det här. Att de bör följa sina drömmar och inte sina förvridna föreställningar. Ja, så får det bli, jag tror jag vet vad jag ska säga…




Efter detta epos vet jag inte riktigt hur jag ska kommentera det hela... så jag låter Freddie göra det:


Thursday, June 18, 2009

WOD 17 juni

I går spelade vi World of Darkness med Peter. Spelare/rollpersoner:
Staffan - Erich Vogel, magiker med inriktning på energi och något störd vetenskapsman.
Ola - Boris, vampyr och gunbunny.
Marie - Morgan, vampyr och allmän psykopat.
John - Bryan Dark, bortbyting och clownbög.
Lars - Ralph, varulv och meckare/hacker.

Våra tidigare efterforskningar ledde oss till en bar där i alla fall en del av klientelet, samt bartendern, var varulvar. Lite frågor till bartendern, understödda av Morgans mentala påverkan, visade att han inte hade något direkt att göra med vampyrattacken vi undersökte, men att han kände till några av de som var inblandade, och att en av dem var alfahanne i varulvsgänget. Vi beslöt oss för att undersöka de mindre officiella delarna av baren, så Erich zappade upp kodlåset på dörren till de bakre delarna, och skickade in Boris, Morgan, och Ralph.

Dessa tre hittade ett övervakningsrum, där de blev överfallna av en varulvsdam vid namn Juanita. Handgemäng uppstod och skott flög. Bryan, ute i danslokalen, passade på att distrahera folk med nån femagisk dansmojo, medan Erich täckte över ljudet med sin magi och började ta sig fram till de andra. När han väl kom in genom dörren hade de andra mörat upp Juanita så pass att hon hade tvingats inta Gauru-form (klassisk vargmänniskohybridform), och kom rusande rakt mot stackars Erich. Men Erich blinkade inte för faran, utan knockade henne med en blixt av magisk energi.

Slutligen passade Ralph på att kolla genom barens datorsystem efter bevis, och hittade en dagboksfil. Han passade även på att radera dagens kamerafiler, så inte vi skulle finnas på kamera. Erich hittade en mindre arsenal av Kalashnikovs, samt någon sorts magiskt varulvssvärd (en klaive), i ett dolt vapenskåp. Sessionen slutade med att vi buntade ihop Juanita, och tog med henne samt vapnen genom ett fönster, slängde in dem i vår bil, och drog iväg.

Som en hyllning till stackars Juanita presenterar jag härmed Monica Zetterlunds lysande sång "Donna Juanita". Hittade tyvärr inget klipp från själva Spader Madam, men ni får hålla till goda med det här montaget:

Monday, June 15, 2009

And So It Begins


Jag tänkte använda den här bloggen som informationscentral för vår lilla Onsdagsklubb. Min tanke var att det kanske blir mer praktiskt än att försöka koordinera saker via ICQ och mail, och dessutom kan man ju förhoppningsvis få en mer permanent plats där man kan lägga upp t ex vad som hände senast och liknande.